I jakten på kärlek: mandom mod och morske män, var då?

Jag har en väninna som är glad, öppen, cool, vacker och singel. Häromdagen när hon pratade med en manlig vän så sade han att hon är en sådan kvinna som nästan alla män skulle vilja prata med på krogen, fast de vågar inte, hur skulle en sådan gudinna kunna vara intresserad av dem? Istället, berättade vännen, går de förbi henne, noga med att låta bli att titta på henne, och går till baren för att skaffa sig spritkurage för att våga gå fram till henne. Vilket de senare gör, som en sista desperat åtgärd när de har styrkt sig alldeles för mycket, precis innan krogen stänger. Min vackra väninna har känt sig som att hon bara är det sista förtvivlade försöket att få tag i någon att dra över. Allt det där som rört sig inom männen har ju inte hon vetat något om, hon har mest tolkat deras beteende som att det behövs spritglasögon för att finna henne attraktiv. Behöver jag säga att hon brukar nobba sådana där försök precis vid stängningsdags? Tala om självuppfyllande profetia: "hon är nog inte intresserad så jag tar och dricker mig aspackad och sluddrar sedan fram till henne vid stängningsdags och visst, det visar sig att hon inte är intresserad. Stroppiga bitch!"
När nu den manlige vännen hade sagt detta om hur gärna män skulle vilja våga prata med henne så började hon prata med fler runt sig om detta. Kunde detta stämma? Jo, ännu en manlig vän bekräftade. Dessutom sade han något som slog mig som särskilt sorgligt. Han sa: "killar behöver väl alltid stärka sig för att våga". Det verkade alltså inte finnas en tanke på att det kan finnas något annat sätt att uppbringa mod. Djärvhet säljs i flaska, burk, låda, dunk eller i glas över bardisken. Punkt. Och så sorgligt.

Jag ser framför allt två saker i detta:
1. våra attityder till alkoholen och dess ”underverk” med våra personligheter behöver förändras
2. det verkar fortfarande vara så att det är män som förväntas dra lasset för att ta en första kontakt på krogen, trots en skapligt utspridd föreställning om att det råder jämlikhet här i landet

Är det inte hög tid att vi ser till att göra upp med alla föreställningar om vilka fördelar vi får av alkohol? Som min ur verkligheten hämtade redogörelse ovan tydligt anger så ger det alkoholförvärvade modet inte alls det man hoppades på. Målet var inte bara att våga gå fram, drömmen måste ju faktiskt ha varit att få en längre kontakt med denna drömkvinna, men det såg alkoholintaget till att det inte blev något med. Skyller mannen på sitt alkoholintag? Nej, han skyller ofta på kvinnan. Det är inte ovanligt att få en gliring om stroppighet, bitchighet eller få höra att han egentligen inte var intresserad för man är så jävla ful. Det är så lätt hänt under inflytande av alkohol att man i sina försök att slippa kännas vid sin besvikelse och i viljan att rädda sin värdighet vräker ur sig något som är till för att förminska den andra. Något som inte precis ökar chanserna att drömkvinnan (eller drömmannen) ska falla för en.

Fördelar sig bördan av att riskera ett avvisande lika mellan könen på krogen? Av vad jag sett så verkar det tyvärr många gånger så att de kvinnor som faktiskt är mer jämlika när det gäller detta att ta första steget också är mer lika männen i sitt sätt att använda alkohol för att skaffa sig kurage. Jag funderar också över om det är så att kvinnor som tar risken att bli avvisade och tar kontakt med någon som fångat deras öga tar en mindre risk än en man. Alltså att risken att bli avvisad skulle vara mindre för en kvinna som tar initiativet än för en man? Det känns som om att det finns en föreställning om att det är så. Men om den är korrekt vet jag inte.

Både kvinnor och män går ibland runt strax före och vid stängningsdag i vild jakt på en famn och ju lummigare de är av alkohol desto sämre är de på att avgöra om den de sedan får tag i (om de får tag i någon) verkligen är någon de skulle vilja vila i famnen hos. Alkohol minskar alla typer av hämningar och spärrar. Förmågan att bedöma om man gör ett bra val försämras kraftigt. Man får inte det man egentligen ville ha, man blir avvisad eller gör ett dåligt val. För att man druckit sig djärv och omdömeslös.